04.30 ringer klockan på morgonen.

En timme senare står jag ute och skakar som ett asplöv i väntan på den första av de tre bussarna som jag tar till jobbet. De sista mornarna har det varit runt 17 minus ute och hur mycket jag än har på mig så står jag fortfarande där och tappar känseln lite här och där...

Men förutom kalla och tidiga mornar så finns det ju lite pluss med att åka till jobbet också. Var morgon när jag har nickat till för sista gången och börjar närma mig mitt busstopp så får jag se en så sjukt vacker soluppgång. Det får mig att le och med lite hjälp från mina knasiga arbetskamrater så håller det i sig hela dagen!