För det första, resan från Håkonsgaten 17 Norge till Paddington tågstation i London, där jag skulle möta de svenska brudarna, gick hur bra som helst! Oroade mig helt i onödan (som alltid), men jag kom fram och jag hittade allt direkt! Dock var det en annan femma när jag skulle hem igen, haha.

Hur som helst, när jag väl hade hittat mina svenskar så tog vi tunnelbanan till vårt boende, Piccadilly backpackers. Vi bodde på sjunde våningen, det vill säga högst upp, och vi hade en arbetsplats precis utanför fönstret där de började arbeta sisådär klockan sju på morgonen... Underbart! Hostlet var annars helt okej, det låg väldigt bra till och det var sköna sängar, dock var det väldigt liten golvplats och duscharna var sämst! Det var en liten fjuttig stråle som rann ner så det tog en envighet att få ur schampoot i håret.... Okej, nu ska man kanske inte snacka om hur hostlet såg ut och så vidare, men kan självklart rekommendera det som boende!

Men vad gjorde vi i London egentligen? Man kan säga att vi gick in princip hela jävla tiden, enda gången jag satt ner var när jag var på toa, när jag käka eller när jag skulle sova, annars var jag uppe på fötterna hela tiden och vårat rum luktade ju inte godis efter dessa dagar och våra fötter svullnade upp som fan. Helt galet! O vad vi gjorde uppe på fötterna var ju att självklart dansa hela natten lång tre nätter i streck och under dagarna gick vi och shoppade, förutom en dag då jag och Sara gick ifrån de andra och tog oss ut på en liten fototur som i övrigt var helmys! Hmm, det var ungefär det vi gjorde kan man säga, inte så spännande men det var hur kul som helst och jag kom dessutom hem med lite nya grejer till garderoben, bland annat en sommarklänning, höga shorts, två blusar, ett halsband och lite så.

Resan hem nu då, far åt helvete vad stressande det var. Jag säger hejdå till svenskorna klockan 12 och tar tunnelbanan till Paddington, jag finner rätt tåg och såhär långt går allt toppen. Men när tåget väl stannar vid flygplatsen så är frågan, vilken terminal ska jag till? Jag hade ingen aning om vilken flygbolag jag skulle åka med eller vad mitt flyg hette, så utan röst (tappade nämligen bort min röst på någon nattklubb så jag lät som en strypt kyckling när jag snackade) så frågade jag en kille om hjälp och han sa att jag kunde ta gratis tåget till terminal 5 (var då på terminal 1 och 3), min första tanke var, TÅG!?!?!? Fy faen vad den där flygplatsen var stor! Dessutom när jag kom fram till terminal 5 så gjorde jag ännu ett försök att fråga en kille om hjälp, då visade det sig att jag var på helt fel terminal, skulle nämligen vara på terminal 1 där jag precis hade åkt ifrån! Så jag fick spring till ett nytt tåg som körde mig tillbaka. När jag väl var framme så var det ju det här med att checka in också. Kommer till världens största sal som är proppfull med folk, hittar en informationslucka och de pekar åt ett håll, jag finner en incheckningslucka och får en biljett, jag checkar in väskan, går genom säkerhetskontrollen, går "mils"långa korridorer och äntligen är jag framme vid gate 5B där mitt flyg tydligen skulle gå ifrån. Pjuuh säger jag bara, stod o väntade ca tio minuter innan vi fick gå på planet (14.00), med andra ord tog det nästan två timmar för mig att hitta den där gaten, så jag var galet stressad, men tur nog gick det ju bra till slut..

Flygresan hem så sov jag hela vägen och vaknade av att vi landade. Haha, att ha den dunsen som larm på morgonen, alltså jag skulle aldrig försova mig om jag säger så! Usch, trodde seriöst att vi krascha!

Hur som helst, jag överlevde denna resa och kommer med stor sannolikhet att åka tillbaka till London väldigt snart, kanske redan i sommar! Men nu ska jag tacka för mig och så slänger jag in en liten bildbomb! Enjoy.