Under hela denna vecka har jag och Isabella pratat om att gå upp för den omtalande trappan, Stoltzen. Det är en trappa av sten som är nästan en kilometer lång. Så igår tog vi oss i kragen och skulle verkligen upp för den. Det började ju sådär då vi först var tvungna att hitta trappan, men en snäll norrman beskrev vägen för oss.

Väl framme så kollade vi på klockan, tog ett foto och sedan började vi vandra. Den första biten var nästan lite för lätt, det var knappt en trappa? Men sen hör jag Isabella säga "Oj!", jag kollar upp och fy helvete, där kommer den riktiga trappan som bokstavligt talat går rakt upp! Trappstegen var smala och varierade med en höjd från 10-60 cm, det var sjukt och desto längre upp vi kom ju mer is och snö dök upp. Så från att kunna gå en ganska så rask takt så nästan kryper vi upp för mer än halva trappan på alla fyra för att inte halka, var ju trots allt ett stup på ena sidan av trappan hela vägen upp! Tror tre stycken gick om oss, men det vara bara för att de var smarta som hade dubbar under fötterna, haha.

Hur som helst, efter mycket krypande, klagande och tankar på hur i helvete vi skulle komma ner för denna trappa så var vi äntligen uppe på toppen! Det tog ungefär 40 minuter att krypa upp för den där saken, men upp kom vi och glada var vi! Utsikten var det finaste jag sett, så det var helt klart värt det! Var även en kille som satt där uppe som vi frågade om han visste någon annan väg ner, vilket det såklart fanns. Bort mot Fløyen skulle vi, så när vi väl började gå, småspringa och nästan skutta fram i snön så visste vi inte hur långt vi egentligen skulle behöva gå. Så efter minst tre kilometer kommer de första lamporna, så då tänker man ju att nu är vi snart framme! Bullshit, vi gick yttligare någon kilometer och bestämmer oss få för att fråga tre skidåkare om vägen.. Såklart hade vi gått förbi en avfart så vi var tvungna att gå tillbaka! Efter mycket om och men kommer vi till Fløyen, så nu skulle vi bara gå ner för den också (som i vanliga fall tar ca 20-30 minuter), men mer än halva vägen var ISGATA! Det börjar med att jag gör första vurpan i början av vandringen, sen fortsätter det bara. Vi ramlade, åkte på rumpan, stod på alla fyra och bara gled utan att få något stopp samt stod upp och höll i ett räcke och gled på fötterna. Det var sjukt och jag tror aldrig jag har skrattat så mycket, haha, det borde helt enkelt ha filmats!

Efter tre timmars promenad var vi äntligen nere, då var det bara att gå hem, fixa sig jävligt snabbt för att sedan ta bussen till IKEA för att käka en efterlängtad tacobuffé med Isabella, Linda och Albin!

Oj, detta blev mycket text, hände mer saker under detta äventyr som jag fortfarande skrattar åt då det kommer upp i tanken, men kul var det och jag ska helt klart ta mig upp ditt igen!