Stoltzen - ett skrattande äventyr.

Under hela denna vecka har jag och Isabella pratat om att gå upp för den omtalande trappan, Stoltzen. Det är en trappa av sten som är nästan en kilometer lång. Så igår tog vi oss i kragen och skulle verkligen upp för den. Det började ju sådär då vi först var tvungna att hitta trappan, men en snäll norrman beskrev vägen för oss.

Väl framme så kollade vi på klockan, tog ett foto och sedan började vi vandra. Den första biten var nästan lite för lätt, det var knappt en trappa? Men sen hör jag Isabella säga "Oj!", jag kollar upp och fy helvete, där kommer den riktiga trappan som bokstavligt talat går rakt upp! Trappstegen var smala och varierade med en höjd från 10-60 cm, det var sjukt och desto längre upp vi kom ju mer is och snö dök upp. Så från att kunna gå en ganska så rask takt så nästan kryper vi upp för mer än halva trappan på alla fyra för att inte halka, var ju trots allt ett stup på ena sidan av trappan hela vägen upp! Tror tre stycken gick om oss, men det vara bara för att de var smarta som hade dubbar under fötterna, haha.

Hur som helst, efter mycket krypande, klagande och tankar på hur i helvete vi skulle komma ner för denna trappa så var vi äntligen uppe på toppen! Det tog ungefär 40 minuter att krypa upp för den där saken, men upp kom vi och glada var vi! Utsikten var det finaste jag sett, så det var helt klart värt det! Var även en kille som satt där uppe som vi frågade om han visste någon annan väg ner, vilket det såklart fanns. Bort mot Fløyen skulle vi, så när vi väl började gå, småspringa och nästan skutta fram i snön så visste vi inte hur långt vi egentligen skulle behöva gå. Så efter minst tre kilometer kommer de första lamporna, så då tänker man ju att nu är vi snart framme! Bullshit, vi gick yttligare någon kilometer och bestämmer oss få för att fråga tre skidåkare om vägen.. Såklart hade vi gått förbi en avfart så vi var tvungna att gå tillbaka! Efter mycket om och men kommer vi till Fløyen, så nu skulle vi bara gå ner för den också (som i vanliga fall tar ca 20-30 minuter), men mer än halva vägen var ISGATA! Det börjar med att jag gör första vurpan i början av vandringen, sen fortsätter det bara. Vi ramlade, åkte på rumpan, stod på alla fyra och bara gled utan att få något stopp samt stod upp och höll i ett räcke och gled på fötterna. Det var sjukt och jag tror aldrig jag har skrattat så mycket, haha, det borde helt enkelt ha filmats!

Efter tre timmars promenad var vi äntligen nere, då var det bara att gå hem, fixa sig jävligt snabbt för att sedan ta bussen till IKEA för att käka en efterlängtad tacobuffé med Isabella, Linda och Albin!

Oj, detta blev mycket text, hände mer saker under detta äventyr som jag fortfarande skrattar åt då det kommer upp i tanken, men kul var det och jag ska helt klart ta mig upp ditt igen!

'
Blev dock inte så mycket bilder då det snabbt blev mörkt och tycker själv inte om att använda blixt, men några bilder i alla fall! Blir flera nästa gång då jag ska ta mig upp under den ljusa dagen istället.

One girl, two jobs.

Uppdateringen här blir ju vara sämre och sämre, men har inga nya bilder att lägga upp och det känns trist att ladda upp några gamla, så därför har det blivit väldigt glest med uppdateringar. Har fortfarande inga nya bilder, MEN det har hänt en liten, men väldigt intressan sak som jag bara måste berätta om!

I senaste inlägget så skrev jag om en jobbintervju hos Adecco som jag skulle ha i onsdags (18/1). Intervjun (som även var den tredje i mitt liv) gick riktigt bra. Killen jag snackade med var väldigt trevlig och jag kände mig riktigt avslappnad. Intervjun slutade med att en serveringskurs blev inplanerad på fredagen samma vecka, samt att jag skulle skicka mina referenser till den här killen. Kursen var hur intressan och rolig som helst och för två dagar sedan fick jag ett samtal under jobbtid att de hade pratat med mina referenser och att de ville ha mig även på detta jobb! Leendet på mina läppar när jag fick höra det går inte att beskriva, kändes så sjukt skönt och det kommer bli så otroligt roligt att jobba som servitör!

Bilden togs i somras och har ingenting med texten att göra, men jag vet hur glad och stolt jag var över att jag efter mer än elva år kom upp på en hästrygg alldeles själv, satt där uppe utan att någon höll i tyglarna och ledde mig vart jag än skulle och att jag till och med trava! Allt gjorde jag helt själv och jag ramlade inte av. Detta påminner mig lite om denna Norgeresa faktiskt. Jag tog mig hit på helt egen hand, tog tag i situationen och fann mig ett jobb och har även skaffat mig många nya erfaranheter, och jag har ännu inte gått in i väggen, vilket jag har Isabella att tacka för! Känns även som att allt suddigt börjar klarna, äntligen!

Dum dummare!


En bild från dagen bara...

För det första måste jag påpeka att mitt vänstra ben har somnat och när jag skulle gå till köket för en stund sedan så höll jag på att falla ihop totalt när jag reste mig upp, haha.

För det andra måste jag verkligen dumförklara mig själv! Sitter och lyssnar på musik, tyckte det kändes som det var lite för hög volym så jag börjar sänka ljudet på datorn, men inget händer? Ljudet på datorn stod på noll men musiken var fortfarande lika hög? Vad i helvete tänker jag... Men så slår det mig, sitter ju med mobilen och hörlurarna intryckta i öronen, haha! Snacka om att jag kände mig dum när jag kom på det och självklart fick jag ett stort leende på läpparna och ett gott skratt. Det är bra att man kan skratta åt sina extremt dumma misstag ibland, haha.

Hmm, dessutom är det fredagen den 13e idag och det ska ju betyda otur, men min dag har varit förvånadsvärt bra! Det har varit en lugn dag på jobbet med mycket skratt och underbart snälla o goa brukare! Har fått ett riktigt spännande samtal fran Adecco, så nästa vecka ska jag på intervju för ett servitörjobb, hur najs som helst! O sen har dagen bara flytit på. Enda riktigt negativa med dagen är väl att jag har gått som en jävla krok idag på grund av träningsvärk i magen, usch o fy! Skönt att känna att man har tränat, men det är ju fan inte kul med denna värk efteråt!

Keep walking through life

Första gången utan varandra

Det är första gången i hela mitt liv som jag inte är hemma när min syster fyller! Det känns verkligen konstigt och är nästan jobbigt att inte vara där. Hon fyller hela tjugoett år idag.... och jag kan inte vara närvarande. Eller? Jo lite närvarande har jag allt varit på ett lite småroligt sätt. Min syster skrev nämligen här om dagen att hon tyckte att det kommer vara konstigt att inte höra min "vackra" stämma på morgonkvisten. Efter dessa ord kom jag på en lite plan och med mammas hjälp lyckades jag utföra den, nämligen ett skypesamtal! Så i mårses när mamma gick in och skulle sjunga för min syster fanns även jag med där på frukostbrickan och sjöng, haha! Lite småroligt påhitt som hon uppskattade det väldigt mycket! :)

Hur som helst, grattis ännu en gång till min älskade syster på hennes dag! ♥


Foto: Jag, Sara Dahlfors
Modell: Storasyster

Sedan sist

Lite dålig på uppdatering men jag ska bättra mig. Dessutom kan jag redan varna nu för mycket text!

Sedan sist så har jag varit hemma i Sverige för att träffa vänner och familj, firat födelsedag och julaftonar. Har tagit mig tillbaka till Norge och dessutom firat nyår! Mycket har hänt och tänkte berätta lite mer om det :)

M I N  F Ö D E L S E D A G
En lite annorlunda födelsedag kan man säga. Eller? Nej, egentligen var den exakt likadan som alla andra, förutom att jag själv inte fattade att jag fyllde. Brukar alltid ha svårt att sova dagen innan, men i år somnade jag utan en tanke på att jag fyllde dagen efter. Kände inte ens det där pirret i magen när mor och syster kom och sjöng för mig på morgonen. Lite konstig känsla enligt mig. Men förutom det så var dagen hur bra som helst! Fick träffa både släkt och vänner, fick massor av fina presenter. Dessutom tog jag mig ut på kvällen med Linnea och öste med alla 93or som slutat skolan, hade snöbollskrig med vakterna och bjöd helt enkelt på oss själva till 100%!


M I D D A G  P Å  R H O D O S  M E D  T J E J E R N A

Jah, eftersom att brudarna alltid har haft något typ av firande när de fyllt år och inte jag så bestämmde jag mig för att bjuda dom på middag på Rhodos. Det var god mat med underbart sällskap, MEN mitt mål med att bjuda dom på middag sprack ju totalt när jag skulle betala. De tog mitt kort och allt slutade med att de betalade min mat istället för att jag betalade deras, haha. Knasiga små saker det där, men jag älskar dom ändå!

Fick även en present som innehöll ett litet bak-kitt eller vad man ska säga, hur gulligt och påhittigt som helst och det uppskattades verkligen! TACK!

J U L A F T O N  E T T  &  T V Å
Den 23e december så åkte jag och min syster till våran far i Nävertorp för att fira lite jul. Vi åt lite gröt och julskinksmacka samt öppnade fina presenter :) Riktigt mysig kväll som slutade hemma hos mor där vi skulle ställa upp julgranen och pynta den klockan elva på kvällen. ute i sista minuten? Jo tack! Men granen blev fin i alla fall.

Självaste julafton firades med mamma, syster, mormor och morfar hemma hos oss. Även här kändes det annorlunda, hade ingen julkänsla alls i kroppen, satte mig inte ens och började klämma på alla julklappar som låg under granen som jag alltid brukar göra. Vet inte riktigt vad det var med mig, åt inte ens mycket från julbordet som jag och Isabella har pratat och längtat efter så mycket.. Jah, lite konstigt var det, men hade en riktigt fin jul i alla fall, med mycket skratt och fina presenter! Det togs även lite bilder som kommer bjudas på nu....



N Y Å R
Yes, mitt första nyår som jag INTE firar i Sverige var helt okej. Det började med att jag och Isabella åt en trerättersmiddag hos henne. Sedan tog vi bybanen till Hop där vi var bjudna på fest. blev en chillfest till en början, men sen dansades det på både stolar och bord, haha. Vid tolvslaget gick vi ut och det var det mest fantastiskaste jag sett i mitt liv. Det var så magiskt vackert hela alltihopa. Kan inte förklara hur fint det var, men stod nästan med tårar i ögonen i regnet som öste ner och jag kunde inte göra annat än att bara titta. Det enda som saknades var en nyårskyss av personen man tycker om...

Hur som helst, det var en väldigt rolig kväll fram till olyckan runt tre tiden! Då var det in till legevakten med en brud. Tur nog var partyhumöret på topp så resan var hur kul som helst! Kvällen slutade runt fyra eller halv fem tiden, satte mig vid datorn och så somnade jag. Har alltså sovit i våran lilla mini soffa, haha.

Hur som helst, det är väl det mesta som har hänt hittills, men allt har känts hur konstigt som helst. Tror inte jag har varit med i tiden riktigt, allt har gått så fort sedan jag åkte till Norge och det är nog det som allt beror på. Jag har fortfarande inte fattat att jag är 19, att vi har firat jul och att vi även har gått över till ett nytt åt! Det är galet. Dessutom tycker jag att det börjar räcka med text, så vill bara önska er en riktigt god fortsättning och hoppas att detta år blir ännu bättre än det som var!